Sista dagarna: Koh Lipe och Singapore

Sista dagarna på Koh Lipe var väldigt härliga även om Ulles tå satte vissa begränsningar. För 50 Bath/ vuxen kunde man åka tuktuk var som helst på ön och ville man hellre åka longtailbåt så kostade det bara 100 bath/vuxen. Vi brukade ta landvägen ena hållet och vattenvägen hem.

Sten sax påse på Sunset beach

Gunga på standen

Longtailbåt hem från Sunrise beach

Sandremsan vid Mountain Resort

Promenad längs stranden

Ulle på en longtailbåt

Hem från standen

Stina och jag gjorde en egen kajakutflykt

Vi paddlade till en ö där vattnet var helt kristallklart och med friska koraller runtomkring

Sista lunchen på Koh Lipe

Lunchsäng

 Från Koh Lipe tog vi en färja till Langkawi i Malaysia. Det var aningen krångligt att just komma på båten. Två och halvtimma innan skulle man checka in och lämna in passen, sen skulle man komma tillbaka igen en timma innan avfärd, bara för att uppleva hur någon ropade upp en massa engelska ord med så taskigt uttal att folk bara bel förvirrade. Först skulle man flytta väskorna åt ena hållet, sedan åt andra och sedan tillbaka igen. Och efter  varje utrop sprang 10 personer fram för att förstå om det var något viktigt som sas osv. Tillslut fick vi i alla fall ta oss ner till standen, inte helt enkelt med två barn och nio väskor,  och hoppa ombord på en longtail som körde ut oss till färjan. En timma senare var vi på Langkawi där vi på öret lyckades skramla ihop till en taxi till vårt hotell, Villa Langkawi.

Efter att vi dumpat sakerna på hotellet fick vi gå in till centrum eftersom vi inte hade några pengar. Vid huvudgatan tog vi ut pengar, käkade en taskig middag och åkte taxi hem igen. Morgonen därpå var det frukost och transport till flygplatsen.

Sedan landade vi i Singapore där vi hade 6 timmar  på oss innan flyget gick hem till Sverige. Både Ulle och jag var här för 20 år sedan och då var vi inte särskillt imponerade men nu kändes det som ett urbant disney land. Arkitekturen var jättespännande och Garden by the bay helt fantastisk.

Ulle framför Marina Bay Sand Hotell

Garden by the bay

Flower Dome

Cloud forest

Koh Lipe

I fredags var vår sista hela dag i Kamala och på kvällen hade vi avskedsmiddag med de flesta av våra nyfunna vänner. Det var supertrevligt och det kändes aningen vemodigt att säga hej då. Morgonen därpå kom en taxi och hämtade upp oss utanför hotellet klockan 06:45, körde oss till Patong där vi bytte till minibuss, och därifrån till piren vid Phuket Town. En halvtimma sena åkte vi med speed boat via Phi Phi till Koh Lanta där vi fick vänta ytterligare en halvtimma innan vi hoppade på ännu en speedboat till Koh Lipe. Allt som allt tog det 7 timmar och kostade runt 2000kr för oss fyra.

Men till slut kom vi fram till Koh Lipe. Ah... Vattnet var kristallklart och sanden så vit att det gjorde ont i ögonen. Vi gick iland alldeles intill vår resort, Bundhaya Villa. Personalen fångade upp vårt bagage och själva gick den korta vägen till receptionen. Vi fick ett fint rum med stor terrass och sjöutsikt. Efter ett snabbdopp i havet traskade vi fram till en strandrestaurang där vi genast träffade en svensk familj som verkade halvt utsvultna på kontakt med andra svenskar. Vi fick en massa tips och dagen efter träffades vi på en galet vacker strand vid Serendipity.

Pattaya beach, hit kommer speed båtarna och släpper av sina passagerare

Man går i land på en flytande plast pir

Elefanter, av samma typ som barnen vikt i skolan, väntade på sängen.

Utsikt från hotellrummet

Första doppet

Ingången till Walking street

Hotellpoolen

Lunch på Serendipity

Vi fick en riktigt bra start på vistelsen men sen hände det igen, Ulle sparkade till en stor vass sten och för tredje gången slog hon upp ett stort blödande sår på stortån. Denna gång gick vi direkt till Andaman International Medical Clinic och fick det ordentligt omlagt. Vi fick ännu fler antibotika piller och uppmaningen att ta det lugnt med badandet och att inte gå för långt. På en ö där allt handlar om att bada, snorkla, röra sig på sand och att upptäcka nya områden är detta inga toppen nyheter. Besvikelsen gjorde mycket ondare än smärtan i tån.

Kambodja: Bayon och solnedgång över den flytande byn

Bayon

 Andra dagen i Kambodja började på ungefär samma sätt som dagen innan. En tuk tuk plockade upp oss och vi åkte till det mest spektakulära templet som på håll liknar ett berg, men när man kommer nära ser man 37 torn i olika storlekar och alla med olika ansikten på sig. Innandömet är som en labyrint och man blir överraskad vart man än vänder på huvudet.

Innan vi kom fram till Bayone fick vi passera South gate

Statyer på bron fram till South gate



Ännu en ruin som sticker fram under ett träd

Vid lunch åkte vi tillbaka till hotellet och badade.

Vid fyra blev vi upplockade av vår tuk tuk förare som körde oss ut till den stora sjön för att titta på en by som flyter runt i vattnet. Vi fick också uppleva det största turistjippot i mannaminne. Det var förstås inte bara vi som ville se soldnedgången över byn. När kom fram till hamnen såg vi en gigantisk parkeringsplats med oräkneliga turistbussar. Alla dessa tusentals turister, mestadels kineser, skulle skeppas ut ungefär samtidigt. Vi fick faktiskt en egen båt trots att den säkert rymde 10 personer till. Sedan började en karavan av båtar i olika storlekar att med öronbedövande dån, bege sig ut mot sjön och den lilla stackars byn som inom kort skulle översvämmas av ca 300 turistbåtar (300 var guidens uppgift). Så mycket av byn fick vi inte se utan båtarna höll sig, kanske tack och lov med tanke på antalet, på behörigt avstånd. Däremot blev alla skeppade till stora pråmar en bit bortanför byn där man kunde köpa mat, souvenirer och se en massa stackars exotiska djur hemskt instängda i små burar. Det var en ganska splittrad upplevelse. Å ena sidan var det rätt spännande att ta del av denna hysteriska tillställning och byn var lite småspännande. Det bodde faktiskt en hel del personer där och de verkade på något sätt kommit överens med arrangörerna om att inte bli för närgångna. Dessutom var solnedgången magnifik. Å andra sidan var det just helt hysteriskt och det vi fick uppleva kändes inte särskilt genuint.

 

Två tiggarpojkar

Det allra mest galna var på vägen hem. Direkt efter solnedgången började det stora racet. Alla båtar ville hem först så nu började en tävling om vem som skulle komma först fram till floden och där inne försökte man ändå tränga sig före alla andra. Nu pratar vi färjor som vid första första lilla lucka gasar på och försöker ta sig förbi båtarna framför. Vi såg en båt som kört på grund och vi var själva inte långt ifrån att göra det samma. Helt plötsligt fick vi motorstopp och började glida ut mot den leriga flodsidan. Det blev ju inte bättre av att svallvågorna från de andra båtarna pressade ut oss mot kanten. När motorn väl gick igång var vi på för grunt vatten så det fick chauffören plocka fram en stor stör och trycka in oss mot flodfåran igen.

Det stora båtracet hem.