Kambodja: Bayon och solnedgång över den flytande byn

Bayon

 Andra dagen i Kambodja började på ungefär samma sätt som dagen innan. En tuk tuk plockade upp oss och vi åkte till det mest spektakulära templet som på håll liknar ett berg, men när man kommer nära ser man 37 torn i olika storlekar och alla med olika ansikten på sig. Innandömet är som en labyrint och man blir överraskad vart man än vänder på huvudet.

Innan vi kom fram till Bayone fick vi passera South gate

Statyer på bron fram till South gate



Ännu en ruin som sticker fram under ett träd

Vid lunch åkte vi tillbaka till hotellet och badade.

Vid fyra blev vi upplockade av vår tuk tuk förare som körde oss ut till den stora sjön för att titta på en by som flyter runt i vattnet. Vi fick också uppleva det största turistjippot i mannaminne. Det var förstås inte bara vi som ville se soldnedgången över byn. När kom fram till hamnen såg vi en gigantisk parkeringsplats med oräkneliga turistbussar. Alla dessa tusentals turister, mestadels kineser, skulle skeppas ut ungefär samtidigt. Vi fick faktiskt en egen båt trots att den säkert rymde 10 personer till. Sedan började en karavan av båtar i olika storlekar att med öronbedövande dån, bege sig ut mot sjön och den lilla stackars byn som inom kort skulle översvämmas av ca 300 turistbåtar (300 var guidens uppgift). Så mycket av byn fick vi inte se utan båtarna höll sig, kanske tack och lov med tanke på antalet, på behörigt avstånd. Däremot blev alla skeppade till stora pråmar en bit bortanför byn där man kunde köpa mat, souvenirer och se en massa stackars exotiska djur hemskt instängda i små burar. Det var en ganska splittrad upplevelse. Å ena sidan var det rätt spännande att ta del av denna hysteriska tillställning och byn var lite småspännande. Det bodde faktiskt en hel del personer där och de verkade på något sätt kommit överens med arrangörerna om att inte bli för närgångna. Dessutom var solnedgången magnifik. Å andra sidan var det just helt hysteriskt och det vi fick uppleva kändes inte särskilt genuint.

 

Två tiggarpojkar

Det allra mest galna var på vägen hem. Direkt efter solnedgången började det stora racet. Alla båtar ville hem först så nu började en tävling om vem som skulle komma först fram till floden och där inne försökte man ändå tränga sig före alla andra. Nu pratar vi färjor som vid första första lilla lucka gasar på och försöker ta sig förbi båtarna framför. Vi såg en båt som kört på grund och vi var själva inte långt ifrån att göra det samma. Helt plötsligt fick vi motorstopp och började glida ut mot den leriga flodsidan. Det blev ju inte bättre av att svallvågorna från de andra båtarna pressade ut oss mot kanten. När motorn väl gick igång var vi på för grunt vatten så det fick chauffören plocka fram en stor stör och trycka in oss mot flodfåran igen.

Det stora båtracet hem.