Koh Lipe

I fredags var vår sista hela dag i Kamala och på kvällen hade vi avskedsmiddag med de flesta av våra nyfunna vänner. Det var supertrevligt och det kändes aningen vemodigt att säga hej då. Morgonen därpå kom en taxi och hämtade upp oss utanför hotellet klockan 06:45, körde oss till Patong där vi bytte till minibuss, och därifrån till piren vid Phuket Town. En halvtimma sena åkte vi med speed boat via Phi Phi till Koh Lanta där vi fick vänta ytterligare en halvtimma innan vi hoppade på ännu en speedboat till Koh Lipe. Allt som allt tog det 7 timmar och kostade runt 2000kr för oss fyra.

Men till slut kom vi fram till Koh Lipe. Ah... Vattnet var kristallklart och sanden så vit att det gjorde ont i ögonen. Vi gick iland alldeles intill vår resort, Bundhaya Villa. Personalen fångade upp vårt bagage och själva gick den korta vägen till receptionen. Vi fick ett fint rum med stor terrass och sjöutsikt. Efter ett snabbdopp i havet traskade vi fram till en strandrestaurang där vi genast träffade en svensk familj som verkade halvt utsvultna på kontakt med andra svenskar. Vi fick en massa tips och dagen efter träffades vi på en galet vacker strand vid Serendipity.

Pattaya beach, hit kommer speed båtarna och släpper av sina passagerare

Man går i land på en flytande plast pir

Elefanter, av samma typ som barnen vikt i skolan, väntade på sängen.

Utsikt från hotellrummet

Första doppet

Ingången till Walking street

Hotellpoolen

Lunch på Serendipity

Vi fick en riktigt bra start på vistelsen men sen hände det igen, Ulle sparkade till en stor vass sten och för tredje gången slog hon upp ett stort blödande sår på stortån. Denna gång gick vi direkt till Andaman International Medical Clinic och fick det ordentligt omlagt. Vi fick ännu fler antibotika piller och uppmaningen att ta det lugnt med badandet och att inte gå för långt. På en ö där allt handlar om att bada, snorkla, röra sig på sand och att upptäcka nya områden är detta inga toppen nyheter. Besvikelsen gjorde mycket ondare än smärtan i tån.

Kambodja: Bayon och solnedgång över den flytande byn

Bayon

 Andra dagen i Kambodja började på ungefär samma sätt som dagen innan. En tuk tuk plockade upp oss och vi åkte till det mest spektakulära templet som på håll liknar ett berg, men när man kommer nära ser man 37 torn i olika storlekar och alla med olika ansikten på sig. Innandömet är som en labyrint och man blir överraskad vart man än vänder på huvudet.

Innan vi kom fram till Bayone fick vi passera South gate

Statyer på bron fram till South gate



Ännu en ruin som sticker fram under ett träd

Vid lunch åkte vi tillbaka till hotellet och badade.

Vid fyra blev vi upplockade av vår tuk tuk förare som körde oss ut till den stora sjön för att titta på en by som flyter runt i vattnet. Vi fick också uppleva det största turistjippot i mannaminne. Det var förstås inte bara vi som ville se soldnedgången över byn. När kom fram till hamnen såg vi en gigantisk parkeringsplats med oräkneliga turistbussar. Alla dessa tusentals turister, mestadels kineser, skulle skeppas ut ungefär samtidigt. Vi fick faktiskt en egen båt trots att den säkert rymde 10 personer till. Sedan började en karavan av båtar i olika storlekar att med öronbedövande dån, bege sig ut mot sjön och den lilla stackars byn som inom kort skulle översvämmas av ca 300 turistbåtar (300 var guidens uppgift). Så mycket av byn fick vi inte se utan båtarna höll sig, kanske tack och lov med tanke på antalet, på behörigt avstånd. Däremot blev alla skeppade till stora pråmar en bit bortanför byn där man kunde köpa mat, souvenirer och se en massa stackars exotiska djur hemskt instängda i små burar. Det var en ganska splittrad upplevelse. Å ena sidan var det rätt spännande att ta del av denna hysteriska tillställning och byn var lite småspännande. Det bodde faktiskt en hel del personer där och de verkade på något sätt kommit överens med arrangörerna om att inte bli för närgångna. Dessutom var solnedgången magnifik. Å andra sidan var det just helt hysteriskt och det vi fick uppleva kändes inte särskilt genuint.

 

Två tiggarpojkar

Det allra mest galna var på vägen hem. Direkt efter solnedgången började det stora racet. Alla båtar ville hem först så nu började en tävling om vem som skulle komma först fram till floden och där inne försökte man ändå tränga sig före alla andra. Nu pratar vi färjor som vid första första lilla lucka gasar på och försöker ta sig förbi båtarna framför. Vi såg en båt som kört på grund och vi var själva inte långt ifrån att göra det samma. Helt plötsligt fick vi motorstopp och började glida ut mot den leriga flodsidan. Det blev ju inte bättre av att svallvågorna från de andra båtarna pressade ut oss mot kanten. När motorn väl gick igång var vi på för grunt vatten så det fick chauffören plocka fram en stor stör och trycka in oss mot flodfåran igen.

Det stora båtracet hem.

Kambodja och Angkor Wat

För en tid sedan fick vi reda på att det gick att flyga direkt mellan Phuket och Siem Reap i Kambodja. Vi hittade ett par biljetter och i fredags gick vi upp 03:45 för att hinna med flyget 06:00 till Siem Reap. Vi landade redan 08:35 och fick där smaka på den Kambodjanska byråkratin. Förrutom arrival och departure cards, som vi fyllde i på planet, skulle vi köa till Visa on Arrival (där vi träffade Kambodjas troligtvis enda riktigt otrevliga människor) för att sedan köa ytterligare en gång för att stämpla pass och alla andra papper. Allt som allt tog det mer än en timma.

Vi hade bokat boende på Central Boutique Angkor Hotel mitt inne i stan. De hade gratis upphämtning vid flygplatsen så när vi väl kom ut genom tullen hittade vi våra namn på en stor skylt. Redan här kände vi att Kambodja är speciellt. Alla var väldigt snälla och det rådde en väldigt behaglig stämning. På hotellet käkade vi frukost och slängde in våra väskor på rummet. Sedan fixade receptionen en tuktuk som för $15 skulle köra runt med oss hela dagen i Angkor.

Angkok, denna enorma stad, lika stor som London, är anledningen till varför så många kommer till Siem Reap. Angkor började byggas på 800-talet och övergavs på 1400-talet varpå den glömdes bort av världen i över 400 år. Den mest kända byggnaden är Angkor Wat, men det är ju bara en av flera tusen byggnader som står kvar i olika skick. Angkor är nog det häftigaste jag någonsin besökt. Det  är allt och lite till

I tuk tuken på väg mot Angkor

Kambodja har seglat upp som ett favoritresmål. Detta är en av de bättre utflykter vi någonsin gjort.

Entren till Ankor Wat

Också entén

Stina med de höga tornen på Angkor Wat i bakgrunden

Trapporna upp till tornen var så branta att barn under 12 år fick stanna utanför. Detta var förstås en stor besvikelse för barnen

Utsikt från ett av tornen

Vår tuk tuk släpper av oss Ta Phrom

Svante vid entrén

Det var här Lara Croft Tomb Rider spelades in

Stora trän växer rakt upp genom templet

South gate


Man kan också se delar av området från elefantryggen

Svante inne i Siem Reap

Maten var billigare än i Thailand

Jag testade att få fötterna rengjorda av småfisk

Mums

Här gör de glass efter barnens önskemål

,