En stor samling barnfamiljer

Som tidigare nämnts så samlas familjerna till alla barnen på svenska skolan vid @Sea restaurant där barnen äter pannkakor och föräldrarna clubsandwich. Så var det även denna fredag. Kanske är det lärarna som medvetet infört denna tradition för att hålla alla elever borta från deras favorit afterwork-strand. Där hängde Ulle med sina kollegor på en för tillfället öde strandremsa medan Stig och barnen köade i den långa pannkakskön några kilometer därifrån.

På väg därifrån fick Stig sin första pulshöjare på denna resa. En stor del av resvägen går på en grusväg genom ett kokosnötsplantage. På båda sidor om vägen växer 15 meter höga palmer med stora kokosnötsklasar högst upp. 

Stina somnade halvvägs och när jag försökte få henne att ligga ner vaknade hon upp i panik och började tjuta stötvis som ett tjuvlarm. Ganska snart hörde jag hur hundar började yla och skälla aggressivt en bit därifrån. Hur jag än försöker så kan jag inte få Stina att komma ut ur paniken och hon fortsätter att skrika så det gör ont i öronen. Hennes skrik verkar göra hundarna vansinniga och deras skall blir bara argare argare. Rätt som det är dyker de upp längre fram på vägen och springer mot oss med blottade tänder. Jag startar moppen och börjar köra rakt mot dem samtidigt som jag tutar allt vad jag kan. De gör utfall mot mitt ben men de kommer inte riktigt åt eftersom jag pressar ut dem med moppen. Sedan försöker de komma ikapp oss men vid det laget har jag fått upp farten och kan lämna dem bakom oss.

På kvällen hade vi kommit överens med Ulles kollegor att vi skulle träffa dem och deras familjer på Dolphinbeach. Vi var tidiga och väldigt hungriga så vi satte oss ner vid ett bord på stranden och beställde mat redan innan de andra kommit. Rätt som det var kom det fram en annan familj som vi kände igen från skolan. De hämtade ett bord och slog sig ner vid oss. Sedan kom det ännu en familj och så en till. Efter en timma så hade det skapats en långbord om 12 bord. Å så var festen igång 

 Några elever hade uppvisning.

Vi fick också äntligen en ny saleng - den fjärde på knappt två veckor. Den är rosa med dödskallar på. 

Vår första saleng hade bara träbänkar och gick knappt att starta. Den andra hade sköna bänkar men motorn dog så fort vi inte gasade vilket var rätt jobbigt och smått obehagligt i korsningar. Den tredje hade vi bara i två minuter innan vi lämnade tillbaka den eftersom den var ännu sämre än den tredje.