Hua Hin och kallt väder

I söndags lämnade vi Huay Yang för kanske sista gången. Taxin plockade upp oss vid 15 tiden och ungefär samtidigt slog vädret om. Hela färden till Hua Hin (2500Bath) forsade regnet ner och de höga temperaturerna vi haft dittills sköljdes med av bara farten. Väl i Hua Hin regnade det så kraftigt att man knappt kunde se framför sig. Som tur var hade vårt hotell ( Marrakesh Resort and Spa) ett rejält valv som taxin kunde köra in i och vi kunde kliva in torrskodda i vårt nya hem de kommande fyra dagarna. Hotellrummet var stort och vi hade till och med en egen pool.

Poolen på vår terrass

Bred säng som rymmer oss alla fyra

När vi vaknade upp morgonen därpå hade temperaturen fallit med 15 grader och det över hela Thailand. Det är tydligen väldigt ovanligt för årstiden och händelsen uppmärksammades en hel del i tidningarna. 2 gamlingar med hjärtproblem hade faktiskt dött av kylan enligt Bangkok Post. Så ni där hemma, kom inte och gnäll över kylan vi vet nog vad kyla är;)

Det var faktiskt rätt kallt. Vinden i kombination med den för Thailand modesta temperaturen 22 grader, gjorde att vi frös en hel del. Därför tillbringade vi mycket av dagen på olika marknader, Market Village och Night Market. 

Måndagen var kall i Thailändska mått.

Tisdags dygnet var också förhållandevis kallt men solen sken åtminstone så vi bestämde oss för att besöka Black Mountain, vattenlandet som ligger en bit utanför Hua Hin. Vi verkade vara de enda i denna del av Thailand som tyckte det var badväder för när vi kom fram var det bara vi och alla anställda där. När jag köpte entrébiljetterna tog kassörskan fram sin walkie talkie och lagom till att vi passerade dörrvakten satte de på entréfontänen. Å jag skojar inte, vi var verkligen de enda gästerna på hela vattenlandet. Först vid två tiden kom det in ett par eftersläntrande familjer, alla svenskar förstås.  

Fast vi hade det riktigt kul:)

Stina på åskådarbänken 

Hinderbanan i sjön. Sjön höll härliga 30 grader och var varmaste stället. Barnpoolen kan inte ha varit mer än 16 grader så där fick man gå in och göra korta punktinsatser.

Det var bara Svante och jag samt en assistent som hela tiden följde efter oss och drog upp oss då vi fallit i. 

Sista dagarna i Huay Yang

De sista dagarna i Huay Yang hade vi planerat i detalj, i alla fall med avseende på var vi skulle äta. Vi ville hinna med alla favoritställen innan vi åkte därifrån. Så det blev Kais, Nong Pu, Pannkaksstranden, Tamarind och Rangen. Dessvärre höll sig pannkaksmannen borta de två sista dagarna och inte hjälpte det att jag ringde och frågade var han höll hus. Han ville helt enkelt inte göra pannkakor just dessa dagar.

Temperaturen har hållit sig runt 35 grader varje dag i flera veckor. Enligt vädersajten skall luftfuktigheten dessutom göra att det känns som 41. Som tur är fläktar det en hel del vid havet och bada gjorde vi hur mycket som helst. De två sista dagarna tappade vi dock nästan lusten att bada i havet. I vattnet var det hela tiden något som stacks och på stranden blev vi bitna av strandflugor. Som grädde på moset fick Ulle skyffla bort en jättestor brännmanet som sköljts upp i strandkanten. Med samma spade slog hon strax därpå ihjäl en groteskt stor geting som verkade vilja bygga bo vid våra solstolar. Trots min frus tappra kamp mot sticks-å-kli-djuren valde vi att prioritera poolen därefter. Fram till dess var hade vi varit väldigt förskonade mot dylikt, om man bortser från myggorna förstås.

Ulle med en upphittad kokosnöt

Stina får nya flätor hos Jim

Hängmatta vid Mumsa, bredvid Sea

Koh Talu

Idag klockan 8 på morgonen kom en kvinnlig taxichaffis och plockade upp oss utanför huset. Det är rätt ovanligt men kvinnliga chaffisar här vilket är synd eftersom de, till skillnad från männen, inte verkar tycka att trafikdöden är kopplat till något slags martyrskap. Hon tog oss lugnt på en - hör och häpnad - behaglig taxifärd till Bhangsaphan (ca 1h) och därifrån hoppade vi på en speedboat (20 min) till Koh Talu. Hela resan för oss kostade 6800Bath.

Koh Talu

 Speedboaten satte av oss direk på en pontonbåt därifrån vi kunde snorkla. Förra året var det inget av barnen som vågade sig i vattnet pga alla fiskar. Men i år simmade båda runt med cyklop och tyckte det var roligt.

Stina letar fisk

 Båten stannade på två ställen. Vi såg massor av fisk en hel del jättemusslor. Jag såg dessutom en rocka.

Ulle och Stina tittar på korallerna

Ulle och barnen med stranden i bakgrunden

Stina fick sitta vid rodret på pontonbåten

Sedan blev vi avsläppta på land där vi fick äta en skapligt god thaibuffé. 

Som på ett vykort

På ön föder de upp sköldpaddor

Här några av de minsta

Dags för bad. Det var kokhett

 Båten gick hem 14:30 vilket kändes som alldeles för tidigt. Stina däckade halvvägs och jag fick bära henne till taxin där hon fortsatte sova nästan ända fram till Huay Yang. När vi på eftermiddagen badade i poolen blev himlen plötsligt alldeles svart, eller mörkvit som Stina kallade det. Sedan kom en kortvarig syndaflod.

Utsikt från terrassen.

Att jobba på distans

Med en bra internetuppkoppling, som vi har här, är det faktiskt ganska lätt att jobba på distans. Jag har haft flera videokonferenser och de har för det mesta fungerat riktigt bra. Mötena blir alltid kvällstid här eftersom det är 6 timmars tidsskillnad och för att ge Ulle och barnen utrymme till läggningsförfarandet brukar jag stänga in mig på vårt rum och ha konferensen liggandes i sängen. Skype är ju så finurligt att om uppkopplingen plötsligt blir dålig så fryses bilden för att spara bandbredd till det viktigaste nämligen ljudet. Det är inte alltid som jag ens märker att uppkopplingen blivit dåligt. På mitt första videomöte hade jag en ganska passiv roll utan lyssnade mest. Helt plötsligt blev det helt tyst på andra sidan och sedan hör jag

-Tror ni han har somnat?
-Det verkar så.
-Ho ho...

Jag fattade fortfarande inte att de pratade om mig. Jag var ju hur pigg och utvilad som helst.

-Ho ho, STIIIII..IIG!

Det visade sig att bilden hade fryst precis samtidigt som jag blinkade till och från deras håll såg det ut som om jag låg på kudden och sov.

Idag hade vi annars en rätt gemytlig dag på Pannkaks-stranden efter att jag jobbat klart. Barnen spelade lite fotboll och Svante och jag gjorde en liten miniutflykt till grannrestaurangen ett par 100 meter bort där vi drack shake, gungade och hängde lite. Det var riktigt stora vågor idag och vågorna kom från flera håll samtidigt. Kul tyckte barnen men jobbigt tyckte jag som alltid hamnade underst när jag skulle lyfta dem.

Lite senare testade vi även lite nya spännande vägar kring byn. Där hittade vi en cool tågbro och lummig skog.

Imorgon skall vi till Koh Talu!

Svante marscherar hem från Mumsa, grannrestaurangen

Stina kämpade på bra med bollen

Shake - hur många sådana har man inte druckit sen man kom hit

Tågbron sedd underifrån

Ananastransport

Vägen fram till "Bankok clinic" vägen

Grönt är skönt

Stinas hår är grönt. Jättegrönt. Hon ser ut som hon snubblat och stoppad huvudet i en tunna med wasabi. Vi fick tipset att smörja in håret i ketchup och det var nog dagens roligaste händelse när vi plockade fram ketchupflaskan och gjorde en rejäl hårinpackning. Stina var stormförtjust.

Grönt var det här

Ketchupinpackning

 Å det funkade faktiskt ganska bra..... fram till hon badade nästa gång. Då var det som att håret blev ännu grönare. Så om någon har ett bra tips om hur man får tillbaka sin hårfärg - snälla hör av er till mig.

Det är detta som är skulden till det gröna - timmar av bad i poolen.

Stina har inte riktigt hittat balansen i luften

Senaste tiden har de faktiskt varit riktigt goda vänner.

Barnens dag och ännu ett sjukhusbesök

Den nionde januari var det barnens dag här i Thailand. Inte för att våra barn faktiskt behöver en egen dag. Här känns det som att varje dag är barnens dag. Ett tecken på att Ulle och jag lekt och umgåtts med dem väldigt mycket på sistone är att det blir väldigt svårt för dem att skilja på när det är lekdags och när det inte är. Så fort jag tar fram en tandborste kutar Stina till Svante och skriker

-Fort Svante. Pappa kommer med tandborsten. Spring! Göm dig!

Och det gör de.

Gömställe/koja där man enligt ryktet slipper borsta tänderna

Här övernattar de i golvkojan

Den riktiga barnens dag är annars riktigt kul. Thailändarna fixar en förvånansvärt stor festival. Det är hoppborgar med så många barn att när någon faller så följer liksom fem andra med av bara farten. Alla barn får presenter och mat och godis delas ut överallt. Allt är gratis. Maten är helt otroligt god och även vi vuxna får äta hur mycket vi vill

Stina på barnens dag.

Svante står i kön till presentutdelningen. Utdelningen var inte helt rättvis. Stina fick en häftig drake som körde runt på marken och la ägg. Svante fick en liten chips-påse.

Vi tillbringar säkert minst 2-3 timmar i vattnet varje dag och det har gett resultat. Det är här jag får den enda motionen under hela resan. I den runda barnpoolen kan man skapa en virvelvind genom att springa runt runt och det gör vi ofta. Annars simmar numera båda barnen i stora poolen helt på egen hand. Stina simmar på klassiskt barnmanér  med huvudet under ytan och kommer då och då upp som en knölval för att andas. Hennes favoritlek för tillfället är släppa ner något på botten på det djupa (ca 1,6m) och så trycker jag ner henne på botten så hon kan plocka upp det med händerna. Svante kommer ner på egen hand om han har simfenorna på. 

Svante

Stina hämtar luft

Ännu en favorit aktivitet

Dessvärre dras vi fortfarande med en del ohälsa. Är det inte det ena så är det det andra. Denna gång var det Ulle som bara fått ondare och ondare i höften och tillslut tog vi en gratis shuttlebus från Bangkok Hospitals lilla filial i Huay Yang till deras stora sjukhus i Hua Hin. Chauffören var en sådan där typ som gärna kniper ihop ögonen till två små streck vilket föranledde många diskussioner i bussen om huruvida han höll  på att somna eller inte. Vi kom hur som helst fram och där blev vi rejält imponerande av den Thailändska sjukvården. Det gick som på löpande band och väntetiden mellan varje instans kan knappt ha varit mer än 5 minuter. Och billigt var det också.Till Huay Yang kom vi tillbaka vid 3 tiden med en massa piller i en påse. 

På kvällen åkte vi till Dolphine Beach och käkade middag på stranden. De flesta barnfamiljerna brukar samlas där på fredagar och där stötte vi även på några som vi lärde känna förra gången. 

I helgen var det betydligt mer moln än tidigare men solen tittade fram rätt ofta ändå. Det är ändå varmt. Poolen håller 31 grader och havet är ännu varmare.

Stranden i Huay Yang

Stina showar