Thailand 2016 - here we go again

Den 22:a december stack vi iväg igen. Veckorna innan hade föregåtts av vattkoppor, influensa, kräksjuka förkylning och ja vet vad. Detta mönster var dessvärre svårt att bryta och natten innan avfärd började Svante om på nytt med hög feber. Läkaren diagnostiserade honom med halsfluss och skrev ut penicillin som vi precis hann plocka ut innan taxi tog oss till Arlanda vid 10. 

  

En spak grabb med hög feber vilar på Arlanda

Halv två gick direktflyget till Bangkok och med hjälp av ipren, pyssel och ritblock gick resan fantastiskt bra med tanke på hur det hade kunnat gå med tanke på hälotillstånden. Vi kom till Bangkok tidigare än beräknat och försökte komma med ett tidigare flyg till Koh Samui. Alla plan var fulla men vi fick i stället tillgång till Bangkok airways lounge där det fanns mackor, fika och ett välutrustat lekrum. Så trots att klockan var 2 på natten svensk tid gick barnen loss så som barn gör när de har kul.

Vi flög in över Koh Samui mitt emellan två skyfall. Låga moln låg som glass i dalarna och det påminde lite om ön i King Kong. Flygplatsen på Samui verkar mest bestå av en landningsbana och en massa bungalows. Väldigt charmig. Därifrån tog vi sedan en taxi till ett hotell i närheten där Johnny och Gunilla bodde sedan två dagar tillbaka. Regnet öste ner och vi vilade ett par timmar. Jag (Stig) gick till en lokal resebyrå för att köpa båtbiljetter till Koh Phangang. och killen bakom disken lovade att taxin (som ingick i priset) skulle plocka upp oss en timma innan båtavfärd. Vi väntade och väntade men ingen taxi kom. Efter 30 minuters väntande gick jag tillbaka till resebyrån och ville ha hjälp. Killen följde med mig tillbaka och ringde taxichaffisen gång efter gång. Varje gång fick vi höra att han var runt hörnet. Jag försökte att inte hetsa upp mig för av någon anledning brukar allt ändå lösa sig i Thailand. Men när det bara var 15 min kvar till båtavgången var vi rätt desperata och krävde att få en annan taxi. Killen fixade två småtaxis och när vi krävde att han skulle betala för dem började han skrika och utfärda hot. Vi hade inte riktigt tid att argumentera så vi svalde ilskan och stack iväg. Vi hann precis i tid till piren men båten missade vi förstås ändå eftersom killen missat att bokat in oss på färjan utan bara utfärdat en öppen biljett. Det blev 3 extra timmar på piren i ösregn. 

Sen kom vi äntligen fram till Koh Phangang och Salad Beach Resort! Bilderna nedan talar för sig själv:)

Gunga på stranden vid resorten

Regnet slutade lagom till vi kom fram och molnen förpassades till bakgrunden

Julafton

Utsikt från frukostbordet

Utsikt åt andra håll

Vi hyrde moppar och åkte bland annat till Secret Beach.

Stina gillar gungorna på Koh Raham Restaurant

Det gör jag med

Koh Ma

Svante ett par dagar innan han kastade simpuffarna helt

Johnny och Gunilla vid sin beach bungalow

Eldshow på stranden

Ulle och Svante på moppen

Restaurangen på resorten

Dessvärre hade vi fått med oss mycket skit från Sverige. Ulle vaknade upp med halsfluss på julafton och efter ett sjukhusbesök  var helt plötsligt 2 av fyra på penicillin. Stina var förkyld och klagade över ont i öronen så hon fick antibiotika i örondroppsform. Gunilla och jag drabbades istället av den lokala bakteriefloran och blev sängliggande i en dag. Hädanefter skall jag passa mig för ljummen soppa.

Efter fem dagar på Koh Phangang var det dags att återse vårt kära Huay Yang.

Svante på färjan till fastlandet