En varm vinter: Att jobba på distans

Med en bra internetuppkoppling, som vi har här, är det faktiskt ganska lätt att jobba på distans. Jag har haft flera videokonferenser och de har för det mesta fungerat riktigt bra. Mötena blir alltid kvällstid här eftersom det är 6 timmars tidsskillnad och för att ge Ulle och barnen utrymme till läggningsförfarandet brukar jag stänga in mig på vårt rum och ha konferensen liggandes i sängen. Skype är ju så finurligt att om uppkopplingen plötsligt blir dålig så fryses bilden för att spara bandbredd till det viktigaste nämligen ljudet. Det är inte alltid som jag ens märker att uppkopplingen blivit dåligt. På mitt första videomöte hade jag en ganska passiv roll utan lyssnade mest. Helt plötsligt blev det helt tyst på andra sidan och sedan hör jag

-Tror ni han har somnat?
-Det verkar så.
-Ho ho...

Jag fattade fortfarande inte att de pratade om mig. Jag var ju hur pigg och utvilad som helst.

-Ho ho, STIIIII..IIG!

Det visade sig att bilden hade fryst precis samtidigt som jag blinkade till och från deras håll såg det ut som om jag låg på kudden och sov.

Idag hade vi annars en rätt gemytlig dag på Pannkaks-stranden efter att jag jobbat klart. Barnen spelade lite fotboll och Svante och jag gjorde en liten miniutflykt till grannrestaurangen ett par 100 meter bort där vi drack shake, gungade och hängde lite. Det var riktigt stora vågor idag och vågorna kom från flera håll samtidigt. Kul tyckte barnen men jobbigt tyckte jag som alltid hamnade underst när jag skulle lyfta dem.

Lite senare testade vi även lite nya spännande vägar kring byn. Där hittade vi en cool tågbro och lummig skog.

Imorgon skall vi till Koh Talu!